Att hålla på med bollar, att sparka, slå på eller kasta dem är inte min grej. Enligt mina föräldrar var jag som liten knatte aldrig intresserad av att sparka boll eller att hålla på med bollar, därför att det inte roade mig. Det fanns alltid andra lekar som var roligare. Därför utvecklade jag inte något bollsinne och således blev jag aldrig någon fotbollsspelare, tennisspelare, hockeyspelare, golfspelare eller utövare av någon annan bollsort. I gymnastiken i skolan var jag inte särskilt duktig och blev ofta den som stod kvar sist när lagen skulle väljas. Därför känns det som en stor revansch när jag väl hittade MIN sport.

Jag var 25 år när jag vintern 1981 blev medlem i Upplands Väsby Pistolskytteklubb, kanske lite sent i livet kan det tyckas, men innan dess visste jag inte så mycket om sporten. Ett allmänt intresse för vapen och skytte har alltid funnits hos mig, men det har inte kunnat utvecklas beroende på att jag inte hade kommit i kontakt med rätt personer. När jag väl fick kontakt med en pistolskytteklubb visade det sig ganska snabbt att här hade jag hittat MIN sport.

Sedan dess har pistolskyttet dominerat min fritid, inte bara tävlingsmässigt utan även administrativt. Jag kom efter något år in i klubbstyrelsen, först som suppleant och sedan som ledamot. Jag ingick i styrelsen fram till årsmötet 2003 när mitt nya arbete satte hinder i vägen för fortsatt styrelsearbete. De sista två åren var jag ordförande. 1988 blev jag sekreterare i Stockholms Pistolskyttekrets och var det fram till årsmötet 1997. Åren 1995 till 1997 var jag också suppleant i Svenska Pistolskytteförbundets styrelse och ledamot av verkställande utskottet. Därefter var jag suppleant i Stockholms Sportskytteförbund åren 1999 och 2000 och sekreterare 2001 och 2002. I min nuvarande förening; Föreningen för olympisk kortdistansskjutning Borås var jag sedan årsmötet 2017 medlem i styrelsen och innehade där posten som tävlingssekreterare med ansvar för resultatredovisning på föreningstävlingar i pistolskytte och anmälan till externa tävlingar. Sedan årsmötet 2020 var jag även sekreterare. Den posten avsade jag mig vid årsmötet 2023. Jag ansvarade som tävlingsledare från 2013 till 2023 för de två Nationella tävlingarna Vinterfältskjutning 1 och 2 som föreningen anordnar.

Jag har också varit med och arrangerat fyra SM i pistolskytte. Åren 1990, 1994 och 2002 var jag med i tävlingskommittén och var ansvarig för bland annat resultatredovisningen. 2018 var jag med i tävlingsorganisationen för SM och den här gången som webbmaster och som pressansvarig.

Mästerskap

Mitt första klubbmästerskap vann jag 1983 i grenen Fältskjutning. Kretsmästare blev jag första gången 1987 i fält C och Östsvensk mästare 1988, också i fält C. Vid SM tog jag min första medalj 1987 och det var ett Brons i fält A. Svensk Mästare blev jag 1996, också i fält A. Sedan dess har det blivit många segrar i KM, KrM och ÖSM, dock inte vid SM, men där har jag vunnit många Silver- och Bronsmedaljer, senast ett Brons 2024 i Fältskjutning B. Jag har vunnit kretsmästerskapet i fältskjutning i Stockholms pistolskyttekrets i alla vapengrupperna. År 2008 vann jag mitt första kretsmästerskap i precisionsskjutning och det var i vapengrupp B. 2006 vann jag vapengrupp C i det första kretsmästerskap som arrangerats i Militär Snabbmatch. I Älvsborgs Pistolskyttekrets vann jag mitt första kretsmästerskap i fältskjutning i vapengrupp A 2013 och i precision tog jag mina första Guld 2013 i både A och B. I VSM tog jag mitt första Guld i precision vapengrupp B år 2013 och i fält tog jag Guld i vapengrupp B år 2017. Inom sportskyttet är min främsta gren Standardpistolen. Mitt första DM vann jag någon gång i slutet av 1980-talet. Regionsmästerskapet vann jag 1993. Mitt främsta resultat vid SM i Sportskytte är då jag tog Brons i Sportpistol 1996.

Jag har nu lagt in listor över alla mina medaljer från KrM, ÖSM, VSM och SM. Listorna finns här: SM-medaljer, ÖSM/VSM-medaljer och Kretsmästerskapsmedaljer.

Landskamper

1992 tog jag Silver vid SM i fält C och fick då frågan om jag ville vara med i landslaget. Självklart ville jag det! I september 1992 var det landslagsdebut i landskampen mot Danmark i Sorø på Själland. Sverige vinner och jag placerar mig som andre man i det svenska laget. (1)

Året därpå går landskampen i Sverige och Strömstad. Även nu vinner Sverige och jag skjuter skjuter fullt (alla träff) och lika med en landslagskamrat och vi delar förstaplatsen. (2)

Tredje gången jag är med i landslaget är 1994 och platsen är då Haderslev i södra delen av Jylland. Landskampen går till historien som den första vi förlorat mot Danmark. Förhållandena var ganska svåra med en för oss svenskar ovanligt stark blåst. Många figurer stod också på ovanligt långt avstånd och särskilt i liggande skjutställning bommar vi många skott. (3)

1995 går landskampen mot Danmark på hemmaplan. Min klubbkamrat Lennart vinner SM och kommer också med i landslaget, så vi är två skyttar från UVPsk. Tävlingen går på Kungsängen och arrangeras av min klubb på mitt initiativ. Jag har också hand om mycket av förberedelserna för tävlingen, bland annat så tar jag hand om anmälan och gör startlistan. Sverige vinner och själv kommer jag fyra i laget med två bommar. (4)

Efter en hyfsad skjutning i vapengrupp B på SM i Skellefteå så får jag 1997 vara med i landslaget mot Norge. Efter träningslägret som genomförs i Östersund åker vi till Sitter långt ute vid den norska kusten, inte så långt från staden Namsos. Det gick återigen bra för det svenska laget, men segermarginalen var ganska liten, endast två poäng. Jag blir bästa skytt totalt. Det ges möjlighet att skjuta ett andra varv, så jag skjuter med mitt A-vapen och det går också ganska bra. (5)

1998 blir jag inte uttagen, men tävlingen mot Norge går på svensk mark i Forsa i Hälsingland, Sverige vinner.

1999 får norrmännen revansch. Tävlingen skjuts i Elverum. Vi skjuter rätt bra, men några av oss får eldavbrott, inklusive undertecknad som inte får iväg två skott, så med bara fyra poängs marginal förlorar vi. Jag blir fyra i det svenska laget. (6)

2000 är vi i Hagfors. Sverige återtar segern med mycket god marginal, men jag blir bara femma i det svenska laget efter fyra bommar. (7)

2001 får jag vara med i båda landslagen. C skjuts mot Danmark i Överum och B skjuts i Steinkjer i Norge. Landskampen mot Norge vinns på ett mycket överlägset sätt, med hela 23 poäng, men så var vi också ett ytterst namnkunnigt landslag. Det var jag, P-O A, Torben R, Lennart G, Janne J och Christer S. Jag skjuter fullt i båda varven och vinner individuellt. Noterbart är att landskampen mot Norge för första gången sköts med både C och B-vapen, vilket framledes kommer att vara det sätt som tävlingarna genomförs på. Tävlingen mot Danmark vanns med bara två träff och själv blev jag trea i det svenska laget med två bom. Noterbart var att det var fyra skyttar i landslaget som kom från klubbar inom Stockholms Pistolskyttekrets. (8+9)

2002 är jag inte med, eftersom jag hade svårt att koncentrera mig på skyttet fullt ut eftersom jag var dataansvarig för SM det året, vilket gick i Kungsängen och arrangerades av Stockholmskretsen. Flera gamla landslagsrävar som exempelvis P-O och jag hade en hel del invändningar mot det landslag mot Danmark som togs ut det året, de sex bästa vid SM, och mycket riktigt det förlorar, dock bara med ett enda poäng.

För att råda bot på det och se till att det blir ett väl kvalificerat landslag så införs från och med 2003 en särskild uttagningstävling. Den första gången det blir landslagsuttagningar genomförs de i Bollnäs och jag kvalificerar mig till landslaget. Tre skyttar deltar i båda landskamperna, varav jag är en. Sverige vinner, men jag får flera eldavbrott i landskampen mot Danmark och kommer sist i laget. Mot Norge gick det bättre, för då fungerade SAKO-22:an hela tiden. Landskampen mot Norge sköts i Elverum och Sverige vann med endast en poäng. Landskampen mot Danmark sköts i Tullinge och Sverige vann med 11 träff. (10+11)

År 2004 är första gången det skjuts en 3-landskamp med Sverige, Danmark och Norge som deltagare. Jag är inte tillräckligt bra på uttagningarna, delad trettonde plats, så jag får inte vara med.

2005 är det första gången ett officiellt Nordiskt Mästerskap genomförs. Inte heller denna gång lyckas jag på uttagningarna, kommer på delad tionde plats. 2006 är jag inte med på uttagningarna, har väl inte kvalificerat mig antar jag, och 2007 skjuter jag också för dåligt.

2008 kommer jag med då jag vinner särskjutningen om sista landslagsplatsen. Vi åker till Danmark och platsen är Hevring vid Jyllands östra kust i närheten av Grenå. Sverige tar alla guldmedaljerna, både individuellt och lag. Stämningen i laget är på topp på banketten efter tävlingarna. (12)

2009 (13) och 2011 (14) kommer jag med i landslaget. Jag kommer att berätta om de tävlingarna så fort jag får en stund över.

2014 (15) var jag åter med i landslaget. Uttagningstävlingen gick i Överum detta år. Läs artikeln i VästerviksTidningen. NM gick i Sverige och arrangerades av Döderhults Pk i Oskarshamn. Svenska seniorlaget vinner och jag blir femma individuellt. Här är resultatlistan.

Siffror inom parentes anger ordningstalen för landskamperna.

Mina tävlingsvapen

Av säkerhetsskäl kommer jag inte att lista alla mina vapen, men några måste jag ju i alla fall nämna. Den gamla SAKO:n från 1984 hänger fortfarande med och Smith-revolvern från 1983 likaså. 2005 skaffade jag en Hämmerli och den ersatte den finkalibriga växelsatsen till SAKO:n som krånglade för mycket. 2011 kände jag för en ny Neua och det blev en Super Target och den används nu oftast då jag tävlar. Dessa 4 vapen använder jag för det mesta i vapengrupperna B, R, C och A i nämnd ordning. Om jag tävlar i två starter blir det med Hämmerlin och Neuan. Vid tre starter hänger även SAKO:n med till fältskjutningen. Revolvern hänger med när det inte inbjuds till tävling i B, eller då det är mästerskap i just den vapengruppen.

Standardmedaljer

Vid varje kretstävling, Nationell tävling, landsdelsmästerskap eller Svenskt mästerskap kan man erövra Standardmedaljer. En standardmedalj i Brons erövras om man tillhör bästa tredjedelen av skyttarna i vapengruppen och standardmedalj i Silver erövras om man tillhör bästa tredjedelen av bästa tredjedelen, d.v.s. bästa niondelen av skyttarna. För att få standardmedalj i Guld får man räkna 2 poäng för Silver och 1 poäng för Brons. I två grenar; Precisionsskjutning och Militär snabbmatch finns även fasta gränser för de båda standardmedaljerna, olika för olika vapengrupper.

Poängjakten började 1989. Det var det första året man kunde erövra Standardmedalj i Guld och den fick man vid uppnådda 50 poäng. Jag fick standardmedalj i Guld nummer 10. År 2000 var jag den förste att lösa ut Standardmedalj i Guld 1000 poäng.

P-O Andersson från Örebro var den förste att lösa ut medaljen i Guld 2000 poäng och han har även löst ut 3000 poäng under 2018. På fältskjutningen Alliansen 6 den 27/10 2018 nådde jag upp till och passerade 3000 poäng. Här hittar du min sammanställning över alla år från 1989. Det bästa året var 2014 då jag tävlade mycket intensivt och lyckades skrapa ihop 207 poäng. På grund av pandemin orsakad av viruset Covid -19 så blev 2020 väldigt begränsat när det gäller tävlingsverksamheten, men jag lyckades ändå skrapa ihop 70 standardmedaljspoäng.

Tävlingsstatistik

För några år sedan fick jag en Excel-fil av Sonny. I den hade han lagt upp lite tävlingsstatistik. Jag anpassade filen efter min personliga smak och sedan dess har jag fört statistik över alla mina tävlingsstarter. Träning lägger jag inte in i filen, utan den gäller bara för tävling. Här finns statistiken för 2018, för 2019, för 2020, för 2021, för 2022, för 2023 och för 2024.

Fortsättning följer...