Åkes sida om elgitarrer och andra musikinstrument.

1967 kom Beatles ut med skivan Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band. Min klasskamrat Christian hade byggt en liten elgitarr i slöjden i skolan och på den låtsades vi spela till skivan hemma hos honom. I katalogerna från Hobbex fanns det riktiga elgitarrer att köpa, men den drömmen var ju ouppnåelig.

I tredje klass i skolan började jag i musikskolan. Mamma hade en mandolin och den lärde jag mig spela på. Tanken var ju sedan att man skulle lära sig spela fiol, eftersom stämningen på en mandolin är densamma som på fiol. Nästa steg blev som sagt att spela fiol, men det var svårt och det var omöjligt för mig att få fingrarna att hamna på exakt rätt ställe på greppbrädan, med följd att det lät förfärligt i mina öron. Jag har mycket bra gehör, så när det blev så falskt så orkade jag inte med att höra på mig själv och öva tillräckligt, så fiolen lämnades tillbaka.

Något år senare fick jag för mig att jag skulle lära mig spela tvärflöjt. Jag anmäldes åter till musikskolan och lektioner i tvärflöjt fortsatte jag med skoltiden ut. Tvärflöjten är det instrument som jag behärskar bäst. Efter skoltiden lämnades tvärflöjten tillbaka till skolan. Min kusin Jan hade ett musikgrupp under många år på 70- och 80-talen. Han köpte under den tiden en tvärflöjt, men han konstaterade att det var inget för honom så han skänkte den till mig. Den är av fabrikatet Hernals.

År 1977 var mamma på besök hos sin kusin i Vendel. Hennes man hade byggt ett antal nyckelharpor, antagligen inspirerad av Erik Sahlström som också bodde i Vendel. Mamma ville köpa en av hans nyckelharpor, men det fanns ett villkor med köpet, någon måste lära sig spela på den. Det blev jag som fick lära mig. Jag anmäldes till en studiecirkel och den fortsatte jag med under flera år. Tyvärr har jag glömt mycket av vad vi spelade, men kassetterna som vi spelade in musikstyckena på finns fortfarande kvar i förrådet. Två låtar sitter dock kvar i huvudet, så efter lite övande så kommer jag ihåg dem. Det finns olika modeller av nyckelharpor. Min är enligt modell Hans Gille.

När Camilla fyllde 15 år fick hon en begagnad elgitarr (kopia av en Les Paul) med förstärkare som jag köpte av en arbetskamrat i present. Jag provade naturligtvis att spela på den och tyckte det var jättekul. Hon behövde ett band över axeln att ha den i när hon spelade, så bandet som jag hade till nyckelharpan fick hon.

I februari 2018 fick jag en körning upp till området vid musikaffären här i Borås. Jag hade gott om tid till nästa uppdrag så jag tänkte att jag går in och köper ett nytt band till nyckelharpan. Jag hade tidigare varit inne i affären och köpt harts till nyckelharpans stråke och kollat på utbudet. Efter att ha valt ut ett band och lagt det på disken gick jag runt och kollade lite i affären. Expediten frågade om det var något särskilt jag var intresserad av och då nämnde jag att en Gibson SG intresserade mig. Han sa då att de hade en sådan som var prissänkt med två tusen kronor och vi kollade in den. Nu gick mitt huvud igång! Här hade jag en riktigt fin elgitarr som jag faktiskt hade råd med. Det blev att flytta över pengarna från ett sparkonto till det vanliga betalkontot och nästa dag var det jag som åkte tillbaka till affären och köpte gitarren. Den levererades från fabriken 2016-02-09.


Gibson SG Special 2016 T Satin Ebony
(SG70SECH1)

En förstärkare måste man ju också ha och det blev en Line 6 Spider V 60 som har ett tillbehör med radiosändare, en RELAY G10T, så någon sladd mellan förstärkare och gitarr behövs inte. Det är bara att stoppa in den lilla radiosändaren i kontakten på gitarren så fungerar det perfekt. Dock har jag funnit att det ofta är bättre att använda en kabel mellan gitarr och förstärkare, eftersom det är lite lättare att styra distorsionen med gitarrens volymkontroll. Förstärkaren går att koppla till datorn och via en programvara går det att fjärrstyra den. Hur kul som helst! Man kan få massor av olika ljud ur gitarrerna. När lönen i april kom investerades i en fotpedal, FBV 3, till förstärkaren. Med den är det lättare att styra förstärkarens olika inställningar. Den har också en Wahwah-pedal så man kan få den effekten när man spelar. Tyvärr har Wahwah-pedalen slutat fungera, men det gör inget, för jag har konstaterat att den är för svår för mig att använda. Den 18/1 2020 så har jag uppdaterat firmware till 2.00 så nu fungerar förstärkaren som den senaste versionen, Line 6 Spider V MkII.

På musikaffärens hemsida fanns massor av andra gitarrer. Jag konstaterade snart att en Stratocaster tillverkad av Fenders lågprismärke Squier var väldigt billig. Efter någon vecka åkte jag tillbaka till musikaffären och bad dem beställa en sådan åt mig. Knappt en månad efter att jag köpt den första elgitarren så köpte jag en till. Och varför två elgitarrer kanske någon frågar! Jo, karakteristiken på de två elgitarrerna är helt olika. Stratocastern har en typ av mikrofoner (Single coil) som ger ett ljusare och sprödare ljud, ett ljud som mer liknar en akustisk gitarr, medan SG:n har mikrofoner (Mini Humbucker) som ger ett lite dovare och varmare ljud ifrån sig.


Squier Affinity Stratocaster Brown Sunburst

Nu gäller det bara att lära mig spela ordentligt på mina fina elgitarrer! Led Zeppelin och Black Sabbath står för de häftigaste låtarna från min ungdom, så det blir de jag börjar med att lära mig.

För övrigt kan nämnas att bandet som jag köpte till nyckelharpan hamnade på Gibson SG-gitarren.

Två nya gitarrer

I början av januari 2019 bestämde jag mig för att utöka min samling elgitarrer. Den femte januari åkte jag in till Göteborg och en musikaffär där för att köpa en Gibson Les Paul Studio av 2018 års modell som var lite prissänkt. Jag får provspela gitarren och då också låna en Gibson SG Special i samma utförande som min egen SG för att jämföra. Tyvärr konstaterade jag att en potentiometer på gitarren inte fungerade som den skulle och den kändes tung och klumpig i jämförelse. Den hamnade också lite fel i knät och gled för långt till höger. Skillnaden i ljud var också för liten mellan de två gitarrerna, så det kändes inte rätt att köpa den. Den blev kvar i affären och jag åkte hem utan en ny gitarr.

Men tanken på en ny gitarr gick inte att släppa. När jag kollar på YouTube ser jag flera provspelningar av årets (2019) modell av Gibson SG Standard. Den låter väldigt bra i mina öron. Dessutom är den några hundralappar billigare än 2018 års modell och har dessutom en annan typ av mikrofoner, eller pickuper, 490T och 490R, än föregående år. På min svarta SG sitter det Mini Humbucker-pickuper. Det vore roligt att ha en gitarr med en annan typ av pickuper. Dessutom är den röda färgen väldigt vacker i mina ögon. När jag har vägarna förbi den lokala musikaffären här i Borås går jag in och frågar om de kan beställa hem en Gibson SG Standard i färgen Heritage Cherry och vad de kan ge mig för pris på den. De kontaktar sin generalagent, men det visar sig att generalagenten sålt slut på dem de hade fått hem i första sändningen och de har inte koll på när nästa sändning anländer. De tror "om någon vecka". Tiden går och några veckor senare har jag vägarna förbi musikaffären igen och kollar hur det går, om de fått något svar från sin leverantör. De kontaktar återigen leverantören och jag lägger en formell beställning på gitarren. De ska höra av sig till mig den 20/3 om de fått tag i någon gitarr. Jag väntar till det datumet skall komma, men dagen innan ringer de från affären och meddelar att deras leverantör fått tag i en gitarr och att den nu är skickad till dem med leverans den 21/3. Vid den sista körningen den dagen hamnar jag i närområdet till affären, så efter att dagens arbetspass är slut kan jag gå in och köpa gitarren.


Gibson SG Standard 2019 Heritage Cherry
(SGS19HCCH1)

Väl hemma packar jag upp den. Stämmer upp strängarna, eftersom de varit slackade under transporten, men konstaterar att strängarna ligger väldigt högt över greppbrädan nere vid gitarrhalsen. Även den så kallade "truss rod" (vet inte vad den kallas på svenska) är alltså slackad under transporten. Eftersom jag justerat den på min första SG och fått det bra gör jag samma justering på min nya SG. Nu går det att spela på den. Jag konstaterar med glädje att ljudet från 490-pickuperna har ett annat och råare ljud när man kopplar på distorsionen än på min SG med Mini Humbuckers som har ett lite mjukare ljud. 490-pickuperna har också lite mer diskant och låter lite klarare än Mini Humbucker-pickuperna. Lyckan är fullständig. Nu har jag två Gibson SG med var sin karakteristik på ljudet. Gitarren är levererad från fabriken 2018-07-11.

Och sedan var det dags att utöka samlingen. En gitarr från Ibanez, som är det tredje största märket som tillverkar elgitarrer, stod på tur. En Ibanez RG370AHMZ-BMT beställdes den 8/4 med leverans två dagar senare. En väska att bära gitarren i ingick inte, så jag beställde en "gigbag" av passande modell samtidigt som gitarren. Den har ett svaj-stall som är väldigt stabilt och som håller stämningen, något som Stratocasters är kända för att ha lite svårt med. Svaj-stallet är dubbelriktat, så det går både att sänka och höja tonen. Stratocasters kan bara sänka tonen. Ibland benämner man den här typen av gitarrer för Super-Stratocaster, eftersom de har stora likheter med den, men de är förbättrade på många punkter jämfört med originalet.


Ibanez RG370AHMZ-BMT Blue Moon Burst

Ett SMS den 10/4 upplyser mig om att den beställda gitarren nu dykt upp och är klar för leverans. Efter jobbet åker jag till affären och köper den. En axelrem i passande kulör inköps också. Först tar jag fram ett gitarrställ till, likadant som jag har sedan tidigare, men inser att fyra gitarrer på rad tar för mycket plats. Jag frågar Jens i affären om de har något ställ hemma med plats för fler gitarrer och han hjälper mig plocka fram ett ställ med plats för fem. En instrumentkabel inhandlas även, eftersom den jag köpte strax efter jul har gått sönder. Det har blivit avbrott i den.

När jag kommit hem packar jag upp gitarren. Den är verkligen tjusig med ådringarna i trät. Jag stämmer upp den och provspelar, och den låter bra. Svajarmen är verkligen häftig, eftersom jag får fram riktigt "mystiska" ljud med hjälp av den. De olika pickuperna har ett annat ljud än mina andra gitarrer, men ljudet påminner mest om Stratocasterns i lägena 2, 3 och 4 av switchen, eftersom den kopplar pickuperna på samma sätt.

Sedan blir det att montera ihop det nya gitarrstället. Man behöver inte sätta dit alla fem fästena för gitarrhalsarna, det räcker med fyra, vilket gör att det blir mer svängrum att ställa in gitarrerna.

Nu är det tveksamt om jag behöver köpa några fler gitarrer. Förvisso är en Les Paul från Epiphone väldigt prisvärd, men den provspelning jag gjorde tidigare av en Gibson Les Paul Studio, vilken inte kändes bra, gör att jag nog avstår tillsvidare.

Den femte gitarren!

Men! En Gibson Les Paul är ju en gitarr som poppar upp överallt i musikvärlden. Jag kanske ska ha en trots allt. I musikaffären här i Borås fick man under sommaren den leverans av Gibson-gitarrer som man väntat på. Massor med spännande instrument finns nu i affären, inklusive Gibson SG Standard som man hade svårt att få fram tidigare. Jag har haft en störning på min RELAY G10T till förstärkaren, den lilla radiosändaren som kan sättas på gitarren. Den slutade plötsligt att fungera en dag när jag skulle använda den och jag lämnade in den i musikaffären för att de skulle få den undersökt och reparerad. När jag ändå var där fick jag för mig att provspela en Gibson Les Paul Classic som hängde där. Jag konstaterade att den inte var så väldigt dyr, förvisso dyrare än min Gibson SG Standard, men jag har råd tyckte jag. Den är nog inte så tung och klumpig iallafall. Min Ibanez är också väldigt tung. Och jag har ju plats i gitarrstället för en gitarr till. Några dagar senare SMS:ade Micke i musikaffären och skrev att det vore bra om jag kunde komma in till affären med förstärkaren så att de kunde kolla upp den bättre. Felet kanske inte var i radiosändaren. Och mycket riktigt. Efter att han gjort en fabriksåterställning på förstärkaren fungerade allt igen. Men nu hade jag också bestämt mig för att jag skulle ha med mig en Gibson Les Paul Classic hem. Och så blev det. Så här ser den ut.


Gibson Les Paul Classic 2019 Heritage Cherry Sunburst
(LPCS19HSNH1)

Märkligt nog så finns inte just den här färgen på Gibsons hemsida för Les Paul Classic 2019. Men den finns på sidan för "Modern Collection". Uppenbarligen är gitarren tillverkad i övergångsfasen. Det datum den levererades från fabriken i Nashville är 2018-12-05.

Övriga musikinstrument.

Ovan har jag ju nämnt både nyckelharpan och flöjten, men jag har även 7 stycken munspel. Ett är ett kromatiskt "SUPER CHROMONICA" tillverkat av Hohner. Det övriga 6 är "BLUES HARP" också tillverkade av Hohner. Varför 6 stycken frågar sig kanske den okunnige. Det enkla svaret att de är stämda i olika tonarter. Jag har munspel i tonarterna A, Bb, C, D, E och G. Det kromatiska munspelet är stämt i C och det är svårt att spela på. Jag beundrar verkligen de som kan behärska tekniken att spela på ett sådant munspel. Jag köpte dem någon gång i början av 1980-talet. Det tog ett tag innan jag behärskade tekniken att spela på ett Blues-munspel, men till sist kom jag på att man ska suga in luften när man spelar på det och då kan man få det typiska Blues-ljudet.

Den 18 oktober 2019 hade jag lite tid över mellan körningarna så jag slank in i musikaffären. Jag kollade på hyllan för musikböcker och hittade en notbok med julsånger, "Julens önskesånger". Den köpte jag. Nu hade jag noter till många av de julsånger som jag tyckte om. Under tiden fram till jul spelade jag många av dessa på mina elgitarrer. Men notboken var huvudsakligen anpassad för piano eller orgel, med flera stämmor inlagda i arrangemanget. En tanke dök upp i mitt huvud: Det vore roligt att ha ett keyboard så att jag kunde lära mig spela de här sångerna ordentligt. Någon vecka före jul slank jag in i musikaffären och kollade på keyboarden. Det fanns keyboard i alla prisklasser. Jag tänkte att de allra billigaste sorterna kunde jag avstå, för pengar hade jag ju för ett lite dyrare och med högre kvalitet. Jag fann att Yamaha hade ett väldigt prisvärt keyboard av bra kvalitet och fick det demonstrerat för mig. Det var av modellen PSR-E463 och kostade strax över tretusen kronor. Hem och kolla på internet vad det var för något och jag fann att det hade fått mycket bra kritik. Men jag fann också att det fanns en lite större variant av samma keyboard som hette PSR-EW410 som hade fler tangenter, 76 tangenter mot PSR-E463 som hade 61 tangenter och som bara kostade 800:- mer. Jag konsulterade min kusin Jan som är en skicklig keyboardist och han rekommenderade att jag skulle köpa det större keyboardet. Någon vecka före jul beställde jag således ett sådan keyboard, för affären hade det inte på lager. Det mindre keyboardet hade de på lager, eftersom de sålde väldigt många av det. Strax för jul kollade jag med affären när det kunde levereras och fick beskedet att det var mycket nu inför julen, men att det skulle komma strax efter helgerna. Den 2 januari åkte jag förbi musikaffären och kollade hur det gick med leveransen och fick beskedet att keyboardet skulle komma nästa dag. Under förmiddagen nästa dag fick jag ett SMS som talade om att keyboardet nu kommit, så på lunchen åkte jag och köpte det.



Yamaha PSR-EW410

Nu har jag ännu mer att pyssla med när jag snart blir pensionär. Att lära sig spela på det här keyboardet blir både spännande och utmanande. Det har ju hur många funktioner och ljud som helst.

Uppdaterad 2020-08-11